Victoria - Häst är bäst...
Häst är bäst. Eller hur?
Oftast är svaret ja. Men ibland även nej och kanske. De dagar allt verkligen känns trist och hopplöst kan det vara svårt att komma ihåg att tjusningen – den man känner de pass och dagar som går sådär extra bra – någonsin existerat. Men de gånger man väl sitter på hästryggen med ett leende som går från öra till öra samt fylld av en känsla av upprymdhet känner man sig verkligen tacksam till de högre makter som skänkte oss en sådan fantastisk varelse som hästen. Som bär oss på sin rygg och oftast accepterar det vi vill eftersom de så ofta vill vara till lags.
Egentligen är det himla konstigt och absurt att en så pass ”liten” varelse som människan kan manövrera ett så pass stort och starkt djur som hästen.
En häst eller ponny med ett stort hjärta är den bästa tränings och tävlingskompisen du någonsin kan få. Finns inte viljan där spelar varken hoppteknik eller steglängd någon roll, för vill inte hästen kan du ge dig katten på att det krävs mycket för att den ska göra det. Och då menar jag inte mycket i en positiv bemärkelse.
Men min poäng är i alla fall hur mycket vi ska värdesätta och förundras över våra hästars stora hjärtan, överseende sätt och tillit till oss människor. Det är sällan en häst är långsint och pikar oss för våra misstag som ofta människor har en tendens att göra. Istället finner de sig i att vi skumpar runt likt några säckar potatis och borstar pälsen åt fel håll i början. De finner sig i att vi plötsligt börjar styra dem mot en massa skrot (hinder) istället fr att ta den självklara vägen – runt om. Alla hästar är olika och har olika förutsättningar för hur långt de kan gå. Men även om tekniken brister kompenserar ett stort hjärta det mesta.
”He has his own style, but yeah he’s very careful and always gives his best”
Så beskriver Dirk Schrade sin valack Hop and Skip efter en felfri ritt i det avslutande hoppmomentet i Europamästerskapen i fälttävlan. Och visst är det sant att Hop and Skip utmärker sig tack vare sin minst sagt udda hoppteknik. Men han har en inställning till hoppning som verkligen är värd guld. Men hade han inte haft den viljan att göra sitt yttersta för att inte riva hade banan med största sannolikhet förvandlats till ett plockepinn.
