Victoria - Silverado
Silverado
*2004
Okänd härstamning
Silver hämtade vi i Växjö den 28 april 2012 och sedan dess har han varit i min ägo.
Det hela började med att jag redan i slutet av 2011 fick syn på hans annons och föll pladask. Egentligen hade vi inte plats för en ponny till eftersom jag vid den tidpunkten fortfarande hade kvar Mysak - min gamla ponny - men efter lite tjat från min sida valde mamma att ringa i alla fall. Det var tal om en provridning ett tag men när inget blev av tänkte jag inte så mycket mer av honom. Det skulle ju ändå inte bli något i alla fall.
Men där hade jag verkligen fel. I början av 2012 när jag letade igenom annonserna på hästnet efter en lämplig d-ponny fann jag åter igen skimmeln med den busiga blicken som jag redan några månader tidigare förälskat mig i. Den här gången bokade vi en tid för provridning och några dagar senare for vi söder ut för att titta på Silverado. Jag red honom lite på backen samt hoppade några hinder medan leendet bara växte och växte för varje sekund som gick. Jag tror det är första gången jag verkligen klickat med en ponny för efter provridningen hade jag redan bestämt mig; det var han eller ingen.
Sen dess har vi haft våra toppar och svackor och den tiden vi spenderat har vi av flera orsaker inte kunnat utnyttja till fullo. Men trots detta har jag debuterat både LC och LB hoppning samt p70 fälttävlan. När jag köpte Silver var vi båda nybörjare på fälttävlan så det vi idag kan har vi lärt oss tillsammans. Han är verkligen en härlig personlighet och en häftig ponny med glimten i ögat vilket gör att inget ridpass är det andra likt. Visst kan man bli lite trött på hans små lustigheter ibland, men oftast är han himla rolig att rida.
De enda målen jag har med Silver är att vi ska ha så kul tillsammans som möjligt samt bli säkrare i terrängen och på hopptävlingar. Den hetsen jag ofta kände när jag var yngre att klättra i klasserna och prestera endast för att visa en massa saker finns inte där längre. I och med att jag blivit äldre och mognat har jag också insett att det finns så mycket mer än att prestera och visa sig duktig. För i de flesta fall när man ska visa sig duktig och skynda sig att kvala högre klasser slutar den ökade stressen i ett platt fall. Tro mig, jag har gått igenom det och jag vet hur det känns. Så om jag nu vill bevisa något med Silver är det endast hur kul vi har tillsammans och att faktiskt kan. Sen spelar det inte så stor roll vilken nivå vi till sist hamnar på.
